Archive for the ‘Hitchhiking’ Category

3542 kilometer senare

Såhär såg vår resväg ut upp mot Nordkap (med hjälp av Google Maps:

Första dagen: Upplands Väsby – Näsåker

Andra dagen: Näsåker – Kalix

Tredje dagen: Kalix – Ivalo, Finland

Fjärde dagen: Ivalo, Finland – Honningsvåg, Norge

Femte dagen: Ingen liftning

Sjätte dagen: Honningsvåg, Norge – Sørkjosen, Norge

Sjunde dagen: Sørkjosen, Norge – Kilpisjärvi, Finland

Åttonde dagen: Kilpisjärvi, Finland – Töre

Nionde dagen: Töre – Umeå N

Tionde dagen: Umeå N – Sundsvall

37 bilar, längsta liften varade ca 300 kilometer, när vi åkte bak i skåpbilen från polcirkeln till Ivalo, med en detour till Sodankylä, kortaste var kanske några kilometer från södra till norra Skellefteå. Högst myggfaktor fanns i Kilpisjärvi i norra Finland.

Solpaneler för att ladda mobilerna

Det roligaste med att lifta har varit alla möten och historier som man fått höra på vägen. Jag har sedan jag började lifta för fem år sedan fört bok över vem som plockade upp mej, var det skedde och vart det tog mej. Många gånger skriver jag om det hände någonting särskilt, vad de hette eller om de pratade om något särskilt. Det är bra för minnet!

Jag kommer särskilt ihåg lastbilschauffören från Makedonien som tog oss utanför Timrå. Han multitaskade genom att köra lastbil och facebooka samtidigt. Jag satt i hans säng hela vägen och gömde mej då och då för kontroller. Jag gillade även liften med bandet Navarra. Det hjälpte mycket att få skjuts till utanför Umeå. Samma med tjejen från Skellefteå, som bara tog oss genom stan. Den mest annorlunda liften måste ha varit att sitta i skåpbilen till Ivalo, samtidigt som två flickor ca 4 och 6 år gamla spanar genom rutan och gör diverse grimaser, och bli bjuden på fika av liftens 60+ pappa som kom ut ur bastun i handduk framtill och med bar rumpa bak. Jag gillade att prata med mannen från Boden som skulle till IKEA för att köpa garderober, samma sak med den finska kvinnan från Oulo som aldrig hade plockat upp en liftare tidigare och som övertalade oss att åka till polcirkeln och hälsa på tomten. Hennes historier var roliga. Mannen som tog oss från Skaidi till utanför Alta var en riktigt god samarit. Han hade släppt av oss, checkat in på flygplatsen för att sedan komma tillbaka och plocka upp oss igen, för att ta oss utanför byn. Men jag tror den mest genuina och godhjärtade människan var 36-åringen från Karesuando. Han som stannade vid trafikolyckan på E45an och väntade tills räddningstjänsten kom. Man vill gärna tro att alla människor skulle göra en sån sak, men jag vet inte hur många bilar som bara for förbi, även om en hel del av dem stannade och klev ur för att pejla läget.

Vi har träffat på många trevliga norrlänningar! Som på pizzerian i Näsåker där vi blev bjudna på både pizza och dricka. Vi har dessutom fått lite grejer av folk längs vägen: 200 kronor, blivit inbjudna på fika flera gånger, ett äpple, bröd, pizza, ha fått ladda mobilerna i bilen, men viktigast av allt: att bli avsläppta på rätt ställe. Ibland blev det lite tokigt, som att bli avsläppta mitt på motortrafikleden, där bilarna kör i 100 km/h, men det löste sej ändå!

När vi åkte packade vi med oss lite mat jag hade dumpstrat plus att vi har gjort lite dumpstring också, men för det mesta har vi köpt billig mat längs vägen, kokat nudlar/pasta med bönor/ärtor/sås på spritköket. Billig norsk spagetti är förresten INTE att rekommendera! Men vi har också ätit några burgare och glassar när vi liftat, tack vare min hungrige italienske vän. Hade jag liftat själv så skulle jag nog våga säga att jag hade gått ner fem kilo till.

Natt i Kilpisjärvi, Finland. På andra sidan sjön ligger Sverige. Min kompis fryser, har massvis med mygg på sej samtidigt som han ska diska tallrikarna! Vilket minne!

 

Annonser

Från Umeå till Sundsvall

I byn Ullånger, i Ångermanland, finns världens största galge.

Efter en lång dags liftande hamnade vi till slut i Sundsvall under kvällen. Där bestämde vi oss för att hänga lite i Sundsvall och sen åka med nattbussen tillbaka till Stockholm.

I Sundsvall hände mycket grejer under lördagkvällen: Drakfestivalen, Sundsvall Pride, tivoli, Klubb Sensus med gratis liveband och fulla båtmänniskor som bråkade med snuten. Vi chillade i gräset, käkade pizza & glass och tog en promenad runt stan i lördagsmörkret. Gustav Adolfs kyrka.

På E4an igen

Under fredagen lyckades vi ta oss från Töre till norr om Umeå. Vi blev avsläppta på samma plats där vi liftat norr ut en vecka tidigare. Flera bilar stannade sedan där men alla skulle in till Umeå och dit skulle ju inte vi! Solen började gå ner så vi bestämde oss för att gå in i skogen och slå upp tältet. Väl i tältet upptäckte jag att min laptop-skärm gått sönder! Ahh, inte igen! :S

En bit utanför Pite havsbad ligger värsta feta blåbärsskogen! Stora fina blåbär, mums mums!

Över gränsen igen – från Finland till Sverige

På torsdagen vaknade vi upp i Kilpisjärvi och inom en timme fick vi lift till Karesuvanto, av en man från Bulgarien som berättade att han tidigare hade plockat upp två andra liftare där på samma ställe som hade fått vänta i 20 timmar innan de blev upplockade. 20 timmar!

Här går vi över gränsen från finska Karesuvanto till svenska Karesuando!

Spegelblankt vatten!

I Karesuando blev vi upplockade av en man som jobbar i gruvorna i Kiruna. På vägen till Svappavaara, någonstans efter Övre Soppero stannade vi vid en singelolycka längs med vägen. Det var en kille som hade somnat vid ratten och kört av vägen. Vi stannade där tills räddningstjänsten kom och tog hand om honom.Vi kom dit ca 5-10 minuter efter han hade kört av vägen. Han verkade ganska chockad och hade skrapsår på knäna, förutom det så verkade han va välbehållen till skillnad från bilen som var ganska kvaddad. Förarrutan var helt trasig och med tanke på att krockkudden inte hade fungerat så var han välbehållen. När räddningstjänsten kom så var vi på väg igen. Mannen från Kiruna var supertrevlig och när vi skulle gå ur bilen så sa han ”jag bjuder på middag” och gav oss 200 spänn. Vi väntade på E10an en stund innan nästa person kom och plockade upp oss. Norrlänningar verkar riktigt trevliga!

Nu, i skrivandets stund är vi på Töre rastplats och ska fortsätta vidare ner längs med E4an

Från Norge till Finland

I onsdags vaknade vi upp utanför Storslett i Norge och lyckades ta oss över gränsen till Kilpisjärvi i norra Finland.

I Norge

E8an i Norge, AKA Northern Lights Route

Mycket renar på vägarna runt Nordkalotten

Utanför Kilpisjärvi slog vi upp tältet nära en stor sjö där det var väldigt mycket mygg, men det är bra att vara nära vatten för då kan man diska lite bättre. Lite småproblematiskt blev det sen natten innan då riset hade bränt fast lite, men vi tog vatten ur sjön och lät kastrullerna stå i vatten över natten, sen blev det bättre, dock inte helt rent.

På väg söderut

Liftar utanför Alta

Vi lämnade Honningsvåg i tisdags och begav oss iväg på vår resa söderut. En gammal dam plockade upp oss utanför byn och tog oss till Olderfjord. Det var en norsk dam som spelade julmusik för oss i bilen. Efter ytterligare tre bilar hamnade vi utanför Storslett, även det i norra Norge. När vi blev avsläppta av de tre norska ungdomarna höll min kompis på att glömma mobilen (som var på laddning), men som tur var kom jag ihåg den och fick snabbt tillbaka den. Sedan gav de oss deras pizza och efter en bit vandring gick vi upp på en kulle längs med vägen där vi sedan slog läger.

I skogen där vi campade växte gräslök!

Här slog vi upp tältet

Från Ivalo till Honningsvåg i norra Norge

Här campar vi i en skog uppepå en kulle i Ivalo

I Olderfjord, 99 km kvar till Honningsvåg

I Ivalo blev vi upplockade av ett tyskt par i husbil! Vi tog en detour upp på fjället till någon slags utställning som vi dessvärre inte gick in på eftersom det var för dyrt. Sedan tog de oss till den norska gränsen där vi fyllde på vårt matförråd litegrann. Vi väntade ett tag vid gränsen och blev fotade av en busslast asiater tills vi blev upplockade av tre norska ungdomar på väg till byn Karasjok, där sametinget hålls. Efter ytterligare tre lyckade liftningar kom vi äntligen fram till Honningsvåg igår kväll!